”Mina damer och herrar. Vi har nu landat på Heathrow Airport. Tack för att ni flög med british airways och vi i flygpersonalen hoppas att ni kommer ha det trevlig i London.”

Pilotens ord fick det att pirra i magen på mig. Så länge som jag och Alexandra hade väntat på den här stunden kunde inte beskrivas med ord. Men vad vi nu skulle göra här hade vi ingen aning om. Vi ska väl fortsätta plugga antar jag.
Jag spände loss säkerhetsbältet och sträckte på mig. Alexandra hade somnat under resans gång och hade tydligen inte märk att vi landat.
-Alex jag skakade på henne och hon vaknade med ett ryck.
 –Kan du gissa vart vi är skrattade jag fram. Hon kollade upp på mig och sedan ut igenom flygplansfönstret.
-Är vi redan framme sa hon och sken upp som en solstråle.
-Ja, visst är det fantastiskt! Kom nu så skyndar vi oss och hämta väskorna.
Vi tog vårat handbagage och sprang iväg till bagagebandet. Vi fick våra väskor ganska snabbt och sen gick vi iväg mot utgången. Utanför dörren stod med massor av taxichaufförer. En man i dryg 30 års ålder med blont hår och en taxi uniform höll i en skylt där det stod; ”Calow & Phillips” på med stora bokstäver. Vi tog varandra i handen och gick till taxichauffören. Han visade oss till bilen och lastade in våra väskor i bakluckan.

Det tog 1 h till min morsters hus. Huset var vitt och jätte stort, såg riktigt lyxigt ut. Det måste ha kostat massor. Amanda, min moster stod och väntade på oss när vi rullade in på uppfarten. Hon kramade oss båda och gav taxichauffören sina pengar och lite dricks eftersom att han hade varit så snäll.
-Åh vad roligt det är att ha er här. Vi ska alldeles ta och åka till eran lägenhet. Jag ska bara hämta nycklarna sa hon och sprang iväg upp till huset igen. Hon kom ut lika snabbt som hon kom in i huset. Vi satte oss i bilen och åkte en kvart till våran lägenhet.

Vår lägenhet låg på tredje våningen i ett stor vitt hus. Hissen upp var vit och prydd med guld. Det här stället var säkert jätte dyrt, jag kunde inte förstå hur Amanda kunde ha råd att köpa det till oss på grund av hennes hus som måste vara minst lika dyrt. Lägenheten var jätte stor. Prydd med vita silkesgardiner och fina möbler.
-Ja ni ser att jag redan har köpt möbler och möblerat. Om ni vill ändra något så är det bara att göra! Tyckte bara att det skulle underlätta för er.
-Nej nej det här blir toppen sa jag och log.
-Tack så hemskt mycket fortsatte Alexandra och vi  båda gav Amanda en stor kram.
-Tjejer det är lugnt, om ni har något problem är det bara att ringa. Jag måste åka nu, ha det bra och sov gott. Hon gav oss åter igen en kram och stängde dörren till lägenheten.
I lägenheten fanns det 4 sovrum, 2 badrum, ett stort kök, ett stort vardagsrum och balkonger för dom tre största sovrumen. Vi bestämde oss för att ha det minsta rummet som garderob. Sen delade vi så vi fick varit sovrum och sen att vi delade på det största. När vi var klara med allting var klockan strax över 12. Dötrötta var vi efter allt slit med vart allt skulle befinna sig. Vi gick tillsängs i varsin säng i det största sovrumet. Jag sms:ade mamma snabbt och skrev att allt var bra med oss och att vi skulle sova. Skrev också ett snabbt inlägg på Twitter innan jag somnade bums i den sköna sängen, i min lägenhet, i drömstaden London.

Tack för alla kommentarer i det första kapitlet! Blir jätte glad :)

Så, kapitel 2, vad tycker ni? Kommentera gärna!