Jag hann skriva ett snabbt inlägg på facebook
och sedan chatta med några barndomskompisar innan Alexandra kom hem från
hyrbilsfirman.
Vi satte oss i bilen och började åka mot stranden. 

När vi kom fram  till stranden var klockan redan halv fyra. Efter att ha kört runt halva london bestämde vi oss för att skaffa en GPS. Annars skulle vi alltid fortsätta att köra fel….

Vi gick ner till stranden och placerade våra väskor och bärbara solstolar på en ledig plats mitt på stranden. När vi hade brett ut våra handukar på solstolarna sprang vi ner till vattnet. Vattnet var svalkande skönt i det varma vädret. Det var jätte många personer på stranden och vattnet. Det var nästan uppenbart eftersom det var en sådan fin dag.

Jag och Alexandra sprang runt i vattnet och lekte medans alla andra tonåringar , äldre och yngre tittade snett på oss och skrattade. Well, man måste ta vara på livet och ha roligt medans man kan.  
Det var så otroligt skönt, Jag ville aldrig gå upp. Men tillslut var jag tvungen. Solen började gå imoln och Alexandra hade redan gått upp ur vattnet och solat istället.

När jag kommit upp från vattnet såg jag att Alexandra satt och läste en tidning.

Samtidigt som Alex såg mig blev jag träffad av en volleyboll boll rakt i tiningen. Jag trillade Ner på den mjuka sanden och kände hur huvudet dunkade.
-Åh gud förlåt! En söt kille med blont hår och  blå ögon satte sig bredvid mig .
-Äh det är lugnt sa jag och log. Han hjälpt mig upp på benen men jag trillade så fort jag kom upp.
-Haha det tror jag inte sa han och hjälpte mig upp igen. Han gick med mig till Alexandra som satt och gapade av någon konstig anledning.
-Är du säker på att jag inte ska skjutsa dig till sjukhuset sa killen som jag hade fått reda på hette Niall.
-Ja det är lugnt, men tack för att du hjälpte  mig sa jag och satte mig på strandfilten.
-Okej, det var trevligt att träffa dig Siri, jag hoppas att vi kommer träffas igen sa han och log och sedan sprang han  iväg till vollyboll planen igen.

Jag kollade åt Alexandras håll, hon såg helt chokad ut.
-Haha varför ser du så konstig ut sa jag och tog en klunk av colan som Alexandra hade köpt.
-Hallå, hon satte sig närmare mig och sa tyst; Vet du inte vilka dom där är? Hon pekade på Niall och resten av killarna som kollade åt vårat håll.
-Nej…. Varför skulle jag veta vilka dom är? Jag kollade på henne förvånat. Hon såg fortfarande lika chockad ut som förut.
-Dom är One Direction

.

Så det här är det första tidsinställda inlägget. Så när nu sitter jag på tåget påväg till min släkt. Jag ska att försöka att blogga, men vi får se hur det går.... :) 10 kommentarer?