Siri är 18 år och bor i norra England med sin Lilla syster och hennes föräldrar. Siri har blont hår och bruna ögon. Hon och hennes bästa vän Alexandra har alltid drömt om att bo i London och nu  när dom är i lämplig ålder för att flytta bestämmer dom sig för att följa sin dröm och bo i huvudstaden.

Jag tryckte in det som var kvar av packningen ner i resväskan. Jag tittade upp på den lokalen som hade varit mitt rum i 18 år. Rummet var tömt på grejer och garderoberna stod tomma. Aldrig hade jag nog sett rummet vara så rent som det var nu.

Jag hörde några fotsteg och gick ut till hallen. Mamma tittade på mig och hade tårar i ögonen.

-Mamma. Jag suckade och gav henne en stor kram.

-Tänk att min lilla flicka ska flytta, du är bara arton år sa hon och jag kände hennes tår mot min axel.

-Det är inte så långt här ifrån. Det tar bara några timmar till London. Ni kan hälsa på när ni vill. Och jag kommer hälsa på er så ofta som jag kan. Jag lovar!
Pappa kom ut från vardagsrummet och log svagt mot mig.

-Det kommer bara att bli så tomt utan dig tjejen sa han och gav mig en kram.

-Jag ska bara flytta. Jag kommer inte dö, jag nås ju alltid på telefon sa jag skrattade till och mina föräldrar också.

-Och jag ska bo nära moster Amanda så det är lugnt, och om jag känner mig ensam så har jag alltid Alexandra. Hon skulle ju aldrig dissa mig och vi vet att hon är en sann vän. Sa jag medans jag bar upp en av dom tyngsta väskorna.

-Gumman, låt mig ta den sa pappa och log. Jag nickade lätt och bar ut mitt handbagage till bilen som stod redo
för att åka. Min lilla syster Micaela satt ute på grusgången och höll hårt i sin gosedjurs kanin.

-Du får inte åka snyftade hon fram och jag kände en stor klump i halsen.
-Sötnos sa jag och kramade henne länge. Hon snyftade ennu mer nu och kände själv att mina tårar började falla.

-Här, jag vill att du ska ha den här sa hon och räckte fram ett hemmagjort armband i många olika färger. Jag satte på mig det på höger armen.
-Tack du är så snäll sa jag och fixade till hennes blonda lockiga hår.
-Men vem ska nu fixa mitt hår som du alltid brukar göra suckade hon och sparkade undan gruset på marken.
-Hörru, jag är säker på mamma klarar av det sa jag och log emot henne. Hon log mot mig och kramade mig en sista gång.
-Ska du gå och hämta Alexandra? Det börjar bli dags att åka. Ni får ju inte missa flygplanet sa pappa och började lasta in allt mitt bagage i bilen. Jag sprang över till Alexandras hus och hon öppnade genast dörren när jag plingade på.
-Redo? Frågade hon. Jag nickade till svars och hjälpte henne med väskorna. Hon tog ett sista farväl till sina föräldrar och sen satte vi oss i bilen påväg till flygplatsen.

Jag väcktas i en djup dröm av Alexandra som skackade mig varsamt.

-Siri vi är framme vid flygplatsen nu, vakna sa hon lugnt och stillsamt. Jag gäspade lätt och klev ut igenom bilen. Pappa hjälpte oss med att checka in våra väskor vilket blev väldigt dyrt eftersom vi båda hade en mycket stor mängd överlast. Vi sa hejdå till min pappa som vinkade hejdå till oss och vi började gå mot gaten. Vi gick mot ett litet café som låg nära gaten, vi köpte varsin dricka och en muffins. Vi satte oss ner vid ett bord och pratade om allt som vi skulle göra i London. Jag kollade på klockan och hoppade till!
-Alex vi måste nog skynda, flyget går om 10 minuter sa jag och så rusade vi iväg till flyget. Vi hann precis till gaten. Vi visade våra pass och biljetter och gick ombord på flyget och satte oss på våra platser. Vi placerade våra väskor under sätet framför och satte på säkerhetsbältet. Efter några minuter startade planet. Alexandra tittade på mig och log. Den här dagen hade vi väntat på ända sen vi var små.
-Siri, vi flyttar faktiskt till London!

Så, första kapitlet. Kanske inte världens bästa hitills... men vad tyckte ni? Som ni märkt har inte killarna kommit in i bilden en. Men jag ska försöka få in dom så snart som möjligt! Kommentera gärna vad ni tycker, vill gärna ha mer en 5 kommentarer innan nästa kapitel :)

xoxo Therese