Jag hann skriva ett snabbt inlägg på facebook
och sedan chatta med några barndomskompisar innan Alexandra kom hem från
hyrbilsfirman.
Vi satte oss i bilen och började åka mot stranden. 

När vi kom fram  till stranden var klockan redan halv fyra. Efter att ha kört runt halva london bestämde vi oss för att skaffa en GPS. Annars skulle vi alltid fortsätta att köra fel….

Vi gick ner till stranden och placerade våra väskor och bärbara solstolar på en ledig plats mitt på stranden. När vi hade brett ut våra handukar på solstolarna sprang vi ner till vattnet. Vattnet var svalkande skönt i det varma vädret. Det var jätte många personer på stranden och vattnet. Det var nästan uppenbart eftersom det var en sådan fin dag.

Jag och Alexandra sprang runt i vattnet och lekte medans alla andra tonåringar , äldre och yngre tittade snett på oss och skrattade. Well, man måste ta vara på livet och ha roligt medans man kan.  
Det var så otroligt skönt, Jag ville aldrig gå upp. Men tillslut var jag tvungen. Solen började gå imoln och Alexandra hade redan gått upp ur vattnet och solat istället.

När jag kommit upp från vattnet såg jag att Alexandra satt och läste en tidning.

Samtidigt som Alex såg mig blev jag träffad av en volleyboll boll rakt i tiningen. Jag trillade Ner på den mjuka sanden och kände hur huvudet dunkade.
-Åh gud förlåt! En söt kille med blont hår och  blå ögon satte sig bredvid mig .
-Äh det är lugnt sa jag och log. Han hjälpt mig upp på benen men jag trillade så fort jag kom upp.
-Haha det tror jag inte sa han och hjälpte mig upp igen. Han gick med mig till Alexandra som satt och gapade av någon konstig anledning.
-Är du säker på att jag inte ska skjutsa dig till sjukhuset sa killen som jag hade fått reda på hette Niall.
-Ja det är lugnt, men tack för att du hjälpte  mig sa jag och satte mig på strandfilten.
-Okej, det var trevligt att träffa dig Siri, jag hoppas att vi kommer träffas igen sa han och log och sedan sprang han  iväg till vollyboll planen igen.

Jag kollade åt Alexandras håll, hon såg helt chokad ut.
-Haha varför ser du så konstig ut sa jag och tog en klunk av colan som Alexandra hade köpt.
-Hallå, hon satte sig närmare mig och sa tyst; Vet du inte vilka dom där är? Hon pekade på Niall och resten av killarna som kollade åt vårat håll.
-Nej…. Varför skulle jag veta vilka dom är? Jag kollade på henne förvånat. Hon såg fortfarande lika chockad ut som förut.
-Dom är One Direction

.

Så det här är det första tidsinställda inlägget. Så när nu sitter jag på tåget påväg till min släkt. Jag ska att försöka att blogga, men vi får se hur det går.... :) 10 kommentarer?

Hej! Har tyvärr ingen tillgång till dator just nu så kan inte lägga in nästa kapitel (!) men jag ska försöka få in det ikväll eller i morgon bitti. Imorgon åker jag på semester också så kan typ inte blogga på 3 veckor (!) men jag ska försöka :)

Jag sms:ade mamma snabbt och skrev att allt var
bra med oss och att vi skulle sova. Skrev också ett snabbt inlägg på Twitter
innan jag somnade bums i den sköna sängen, i min lägenhet, i drömstaden London.

Jag vaknade av Alexandra’s fina sångröst.
Hon sjuger alltid när hon är glad, hon sjunger ju så otroligt fint också. Jag sträckte på mig och kollade på klockan, är den redan 1? Jag hade sovit så otroligt länge, men var ändå fortfarande trött. Jag vinglade upp från min säng och satte på mig en snabb sommarklädsel, ett par jeansshorts och en färgglad topp.  Jag gick ut till Alexandra som stod och sjöng i köket.

-Hej Tjejen, så du har äntligen vaknat sa Alexandra skrattandes medans hon  gav mig en lätt kram.
-Ja, hur länge har du varit uppe egentligen.
-Inte så värst länge, bara sen klockan åtta…
-Klockan åtta!? Vad har du gjort under all den här tiden då?
-Packat ur det sista, åh juste, jag har lagat lunch hos oss också sa hon och visade all mat som stod på bordet.
-Åh, du är så underbar Alex sa jag och satte mig vid bordet. På bordet stod all möjlig mat, pasta, korv, bacon & ägg, pannkakor, våfflor och mycket mera. Alexandra borde bli kock eller nått. Hon är jätte duktig på att Laga mat och Baka. Det är alltid hon som brukar laga mat när vi är ensamma hemma.
-Vad ska vi göra idag frågade jag Alexandra medans jag lastade på min tallrik.
-Hmm…. Vi kanske kan åka till stranden? Det är trotts allt en väldigt fin dag.
-Visst det blir jätte bra.

Det tog ganska lång tid på oss att äta upp all mat, och eter det hade vi båda väldigt ont i magen.  Men gott var det i alla fall.
Jag packade ner badkläder och handukar och lite annat som man skulle behöva på stranden. Alexandra hade åkt iväg med Amanda för att hyra en bil. Vi måste ju ta oss fram och tillbaka i London på något sätt den tiden vi här.
När jag hade packat färdigt allt satte jag mig i soffan och startade min dator som hade legat under vardagsrums bordet hela natten.
Jag hann skriva ett snabbt inlägg på facebook och sedan chatta med några barndomskompisar innan Alexandra kom hem från hyrbilsfirman.
Vi satte oss i bilen och började åka mot stranden.

Ledsen för lång tid innan det här kapitlet kom upp, och förlåt för att det blev så kort. Jaja, jag hoppas att det är okej. Är snart klar med fjärde delen så den kanske kommer upp imorgon? Men bara om det är 5 kommentarer ;)

Hej! Är grymt ledsen, lovade att lägga in kapitel 3 igår men jag glömde helt bort det. Men när jag kommer hem idag så kommer ni få nästa del :) Tack för statistiken jag fått! 40 läsare, det är nytt rekord på den här bloggen

Hejsan! Som ni har märkt har inte kapitel 2 kommit upp en. Har haft fullt upp dom senaste dagarna så har inte kunnat lägga upp den en, bloggar nu i mobilen, men kapitlet är klart så jag ska försöka lägga in den ikväll men annars kommer det imorgon bitti :) xxx

Siri är 18 år och bor i norra England med sin Lilla syster och hennes föräldrar. Siri har blont hår och bruna ögon. Hon och hennes bästa vän Alexandra har alltid drömt om att bo i London och nu  när dom är i lämplig ålder för att flytta bestämmer dom sig för att följa sin dröm och bo i huvudstaden.

Jag tryckte in det som var kvar av packningen ner i resväskan. Jag tittade upp på den lokalen som hade varit mitt rum i 18 år. Rummet var tömt på grejer och garderoberna stod tomma. Aldrig hade jag nog sett rummet vara så rent som det var nu.

Jag hörde några fotsteg och gick ut till hallen. Mamma tittade på mig och hade tårar i ögonen.

-Mamma. Jag suckade och gav henne en stor kram.

-Tänk att min lilla flicka ska flytta, du är bara arton år sa hon och jag kände hennes tår mot min axel.

-Det är inte så långt här ifrån. Det tar bara några timmar till London. Ni kan hälsa på när ni vill. Och jag kommer hälsa på er så ofta som jag kan. Jag lovar!
Pappa kom ut från vardagsrummet och log svagt mot mig.

-Det kommer bara att bli så tomt utan dig tjejen sa han och gav mig en kram.

-Jag ska bara flytta. Jag kommer inte dö, jag nås ju alltid på telefon sa jag skrattade till och mina föräldrar också.

-Och jag ska bo nära moster Amanda så det är lugnt, och om jag känner mig ensam så har jag alltid Alexandra. Hon skulle ju aldrig dissa mig och vi vet att hon är en sann vän. Sa jag medans jag bar upp en av dom tyngsta väskorna.

-Gumman, låt mig ta den sa pappa och log. Jag nickade lätt och bar ut mitt handbagage till bilen som stod redo
för att åka. Min lilla syster Micaela satt ute på grusgången och höll hårt i sin gosedjurs kanin.

-Du får inte åka snyftade hon fram och jag kände en stor klump i halsen.
-Sötnos sa jag och kramade henne länge. Hon snyftade ennu mer nu och kände själv att mina tårar började falla.

-Här, jag vill att du ska ha den här sa hon och räckte fram ett hemmagjort armband i många olika färger. Jag satte på mig det på höger armen.
-Tack du är så snäll sa jag och fixade till hennes blonda lockiga hår.
-Men vem ska nu fixa mitt hår som du alltid brukar göra suckade hon och sparkade undan gruset på marken.
-Hörru, jag är säker på mamma klarar av det sa jag och log emot henne. Hon log mot mig och kramade mig en sista gång.
-Ska du gå och hämta Alexandra? Det börjar bli dags att åka. Ni får ju inte missa flygplanet sa pappa och började lasta in allt mitt bagage i bilen. Jag sprang över till Alexandras hus och hon öppnade genast dörren när jag plingade på.
-Redo? Frågade hon. Jag nickade till svars och hjälpte henne med väskorna. Hon tog ett sista farväl till sina föräldrar och sen satte vi oss i bilen påväg till flygplatsen.

Jag väcktas i en djup dröm av Alexandra som skackade mig varsamt.

-Siri vi är framme vid flygplatsen nu, vakna sa hon lugnt och stillsamt. Jag gäspade lätt och klev ut igenom bilen. Pappa hjälpte oss med att checka in våra väskor vilket blev väldigt dyrt eftersom vi båda hade en mycket stor mängd överlast. Vi sa hejdå till min pappa som vinkade hejdå till oss och vi började gå mot gaten. Vi gick mot ett litet café som låg nära gaten, vi köpte varsin dricka och en muffins. Vi satte oss ner vid ett bord och pratade om allt som vi skulle göra i London. Jag kollade på klockan och hoppade till!
-Alex vi måste nog skynda, flyget går om 10 minuter sa jag och så rusade vi iväg till flyget. Vi hann precis till gaten. Vi visade våra pass och biljetter och gick ombord på flyget och satte oss på våra platser. Vi placerade våra väskor under sätet framför och satte på säkerhetsbältet. Efter några minuter startade planet. Alexandra tittade på mig och log. Den här dagen hade vi väntat på ända sen vi var små.
-Siri, vi flyttar faktiskt till London!

Så, första kapitlet. Kanske inte världens bästa hitills... men vad tyckte ni? Som ni märkt har inte killarna kommit in i bilden en. Men jag ska försöka få in dom så snart som möjligt! Kommentera gärna vad ni tycker, vill gärna ha mer en 5 kommentarer innan nästa kapitel :)

xoxo Therese

Japp, nu har jag mailat blogg.se. Dom sa att alla ska få den nya blogg.se inom en vecka....
Ja det hoppas jag verkligen!
Kan seriöst inte vänta till den fina deisgnen kommer upp så jag kan börja blogga.
Kom igen då blogg.se!

btw. Har skrivit 2 kapitel av novellen nu. Den blir ganska bra tycker jag, min bästis tyckte också det för hon är den enda som sett den. Jag får hoppas att hon inte ljuger bara ;)

xoxo 

Jag har inte fått det nya blogg.se ennu så designen går inte att lägga in vilket suger!
Vet inte hur länge detta kommer ta :( Men jag hoppas att jag får den nya blogg.se snart så jag kan börja med novellen. Är verkligen jätte ledsen för det här men jag ska försöka få tag på blogg.se så dom kan fixa det.

xoxo Therese